Sagt om Audiorama
”Vad hände med ljudkonsten? [...] Allt går inte bakåt. [...] den nya scenen Audiorama i Torpedverkstan på Skeppsholmen lovar plats för avancerade projekt. Audiorama kommer att fylla ett tomrum mellan konst- och musikvärlden, och härbärgera de verk som är för specialiserade för gallerirummet och svåra att hantera i en konsertlokal.”
Håkan Nilsson. ”Vad hände med ljudkonsten?” Svenska Dagbladet 24 juni 2010
”Det känns inspirerande att veta att det här rummet nu finns, säger Magnus Berg på radioteatern. Tidigare i veckan uppförde Audiorama hörspelet “En kung lyssnar” som Berg har dramatiserat och regisserat i ett 5.1-system. Jag får andra idéer om texter och lösningar när jag vet att den tekniken finns. Man får verkligen tänka till hur man ska mixa det här rummet, hur man ska möblera i rummet, var ska de komma ifrån och hur motiverar vi då att den här personen plötsligt kommer bakifrån. Alltså plötsligt måste vi har konstnärlig täckning för det också [...]”
Berit Nygren. ”Drömmen som blev sann om en renodlad ljudscen.” Mitt i musiken Sveriges Radio P2: 11 november 2010
”Fem elektroakustiska verk, varav två splitternya, sköljer över de 25 själarna i den nästan fullsatta lokalen. Bland skönheterna finns Mattias Peterssons Qvomb som, om Lars Rudolfsson bara hade vetat och inte nöjt sig med Kleerup, kunde ha använt för Aniara på Stadsteatern.”
Gunilla Brodrej. ”Låter som Stockholm.” Rec. av Sound of Stockholm 2011: Ungt Svenskt Elektroakustiskt. Expressen 11 november 2010
”Det fria musiklivets festival Sound of Stockholm har så sjukt bra tajming med hörspelet En kung lyssnar att man undrar hur de gjort. [...] Succétajmingen unnar jag gärna festivalen och teamet bakom nya hörspelslokalen Audiorama på Skeppsholmen som begår smygpremiär på detta sätt och låter En kung lyssnar för första gången framföras som den ska – inte live men med surroundljud. Upplevelsen blir som att sänkas ner med slutna ögon på en livematch på Wembley Stadium.
[...] Och när kungens nojor visar sig stämma, mobben avsätter honom och han lättat utbrister ”Jag är åter jag” blir det ännu en kungakoppling till Carl ”Nu vänder vi blad” XVI Gustaf, som tar ut hunden på promenad när det hettar till och väl helst skulle vilja vara någon annanstans. Touché.”
Hanna Höglund. ”Kungen i ringen.” Rec. av En kung lyssnar. Expressen 12 november 2010
”Barnkultur är skitsvårt. [...] Hur talar man med barnet och inte till det? Man kan göra som [...] Audiorama, strunta i talet och låta bäbisarna rejva fritt till techno-dj:s istället. [...] Det lilla Audiorama-rummet [...] blir en inbjudande, lätt rökelsedoftande livmoder; ett mini-Docklands utan knarket, men med något för den vilda bebins alla sinnen. Jag har inte varit med om något med samma odelade bebis-subjektivitet i centrum sedan Suzanne Ostens Babydrama. [...] Den lilla ettåringen i lackskor är rejvets rytmsäkra dancing queen. Hon tröttnar aldrig. Inte jag heller.”
Hanna Höglund. ”Hellre nere med rejv.” Rec. av Babyrave. Expressen 15 november 2010
” [...] en subjektiv resa inifrån en kaotisk kungs hörselgång där jag befinner mig mitt i Audioramas surroundsystem. Hörspelets intensitet trappas upp för att sedan göra plats för ett stilla kontemplativt lugn och jag får till slut träda ur rollen då kungens muttrande blir en objektiv röst genom Erland Josephsson. Erik Peters skickligt florerande ljudlandskap byggs upp och skapar virtuella rum, illusioner och stämningsfrämjande musik och för tillsammans med manus historien framåt.”
Lisa Gideonsson. Rec. av En kung lyssnar. Nutida Musik 4/2010-11: s. 42-43
”Istället för att fästa blicken på en teaterscen sitter publiken omgiven av 21 högtalare från golv till tak. Man kan se det som en kollektiv radioteater eller en uppgradering av 60-talets elektroakustiska musiktradition. Lorca är också tacksam i sammanhanget. Inte bara för att hans poetiska språk har klangliga kvaliteter utan också för att ‘Blodsbröllop’ inspirerats av det klassiska grekiska dramats teknik med körer som gör sig tacksamt som myllrande röster i rummet. [...] Aghilis läsning är något intressant på spåren [...]”
Johanna Paulsson. ”Federico García Lorca: Blodsbröllop”. Dagens Nyheter 25 januari 2011
”Blodsbröllop, i bearbetning och regi av Nasim Aghili, blir en fysisk upplevelse, trots avsaknaden av verkliga kroppar. Ljudets uppdelning på ett stort antal högtalarkanaler skapar illusionen av att befinna sig i händelsernas centrum. [...] Hatten av för [Audiorama] som med Karin Starre i spetsen fått gehör hos Kulturrådet, Framtidens kultur, Landstinget och finansmannen Per Josefsson. Nu blir vi ännu många fler som lyssnar.”
Amelie Björck. Rec. av Blodsbröllop. Göteborgs-Posten 25 januari 2011
”A revitalised energy in the experimental and electroacoustic music scenes in Stockholm is focused around two legendary, innovative 20th century sound houses, as well as the newly opened Audiorama. [...] Crossing the bridge outside the Nationalmuseum, you reach the island of Skeppsholmen. Here, in a former Swedish Navy torpedo workshop, a stunning auditorium is gradually emerging. [...] Audiorama promises an ambitious comissioning programme for its unique, automated multi-channel sound and lightning systems. [...] Recent events have included [...] a highly sucessful ‘Babyrave’ with DJs spinning child-friendly Techno to under-sixes and their parents. Audience engagement certainly begins early in Stockholm [...]”
Robin McGinley. ”Global Ear: A survey of sounds from around the planet.” The Wire #324 februari 2011: s. 18
” [...] det är en mycket speciell, för att inte säga högtidlig stämning i Audioramas lyssningsrum.
Det vore kanske att ta i något, men ett slags smärre lyssningsrenässans ger sedan en tid tillbaka utslag litet varstans i olika projekt, där lyssningsrummet står i centrum. [...] Den koncentrerade lyssningssituationen tillåter en stor dynamisk spännvidd vad gäller ljudnivåer: från den svagaste viskning och stolknarr till det dova larmet av en påträngande bröllopsfest. [...] Kroppar tycks förflytta sig från en plats i rummet till en annan. I nästa scen omsluts publiken av vaggsång, som om vi själva milt vyssjades till sömns. Det elaborerade ljuset färgar varje scen. [...] I sina bästa stunder är detta hörspel gastkramande: som i scenen när Leo besöker bruden strax före bröllopet, och i den ruggigt vackra Månscenen då knivarna viner och rummets väggar slutligen färgas alldeles röda. Bäst med Blodsbröllop är ändå lusten att utmana oss lyssnare: hur långt sträcker sig vår föreställningsförmåga, vår tolerans, vår vilja att förstå?”
Nathaly Salas. Rec. av Blodsbröllop. Nutida Musik 16 mars 2011
”I alla händelser blir det förbjudna och omöjliga i Leos och brudens relation tydligare än jag varit med om tidigare. Deras förhållanden till make (Ashkan Ghods) respektive fästman (Bahador Foladi) är vänskapliga och fyllda av goda intentioner, men det hjälps inte. Passionen är för stark, omöjlig att utrota. Det är spännande att följa dramat med ljud från så många håll; här skapas verkligen ett tydligt fiktivt rum.”
Sara Granath. ”Skarp och tydlig Lorca i spännande ljuddräkt.” Svenska Dagbladet 24 januari 2011
”Inte många har vågat göra konst av Palmemordet. Men Mats Lindström har gjort ett rafflande och resonerande hörspel kring händelsen. Ett dokumentärt rekviem för recitatörer, band, piano & elektronik. [...] Det blir klurigt att välja stig. För ”Rekviem av svensk medborgare med anledning av mordet på Olof Palme” gör inga anspråk på rätt eller fel. Men målar upp en akustisk teater som någonstans därute i bruset har ett svar.”
Mikael Strömberg. ”Rekviem av svensk medborgare.” Muzikbloggen Aftonbladet: 25 februari 2011
”På Audiorama sitter man inuti kretsen av högtalare så att ljuden och rösterna tar fysisk plats på olika håll i rummet. Det här förändrar och förstärker känslan av att befinna sig inuti ett kollektivt medvetande, som på olika sätt, i olika tonlägen, försöker hantera det som hänt. Av någon anledning upplever jag det som mer möjligt att lyssna på flera saker samtidigt, kanske har det med riktningarna att göra. De fysiska positionerna gör det enklare att orientera sig.”
Susanne Skog. ”Inuti det kollektiva traumat. ” Rec. av Requiem för svensk medborgare med anledning av mordet på Olof Palme. Nutida Musik 26 mars 2011
”I sommar pågår en ljudkonstutställning med fyra svenska tonsättare. Allting sker på Audiorama på Skeppsholmen i Stockholm, i ett runt rum med sjutton olika högtalare och skiftande ljussättning. Kompositören Daniel Karlsson har använt sig av små inspelade viola da gamba-ljud för att bygga upp någonting nytt. Verket pågår i en knapp halvtimme, och följs av tre andra verk – bland annat ett av den elektroniska konstmusikens nestor Folke Rabe. Under tiden som musiken spelas förändras ljuset i rummet, och de sjutton högtalarna som sitter på olika ställen i rummet är perfekt för ljudkonst [...] I en vanlig stereobild får jag inte plats med så mycket, men här har jag flera punkter i rummet som ljudet kan komma ifrån. Det ger mig ett större utrymme att vistas i, säger Daniel Karlsson.”
Morris Wikström. ”Ljudkonst stänger av yttervärlden.” Mitt i musiken Sveriges Radio P2: 9 augusti 2011
”[...] if you make sure that the art is the thing, and that the public have to be involved, you might just end up with a unique performance facility that could contribute significantly to the evolution of the audio experience – and not just for its own sake.”
Paul Mac. ”Adventures in the round: A visit to Audiorama, Stockholm.” Audio Media juni 2011: s. 48-49
”Styrkan med ett kollektivt lyssnande på plats är att närvarokänslan blir så stark. Att Audioramas fönsterlösa lokal med sina svarta fåtöljer för tankarna till en klaustrofobisk flygplanskabin gör inte upplevelsen mindre omskakande [...] Här blir Audiorama ett andligt rum som fylls av en kakofoni av röster från ett nära förflutet som vi själva har minnen ifrån, förstärkta av Marcus Wrangös suggestiva surroundmixning. Så plötsligt är vi bara där.”
Ylva Lagercrantz Spindler. ”Ödesdigra Flight AA11 i vardagsnära perspektiv.” Rec. av En tisdag i september. Svenska Dagbladet 15 september 2011
”Hörspelet i Sverige pågår idag på fler arenor än någonsin. Webkanaler för radiokonst kommer och går, sedan några månader finns hörspelsscenen Audiorama på Skeppsholmen i Stockholm [...]”
Susanne Skog. ”Radion och radiokonsten: SR & hörspelet – historia och samtid.” Nutida Musik 2/2011: s. 22
”Hur känns det att sitta i en svärm av elektroniska, nafsande, springande, studsande, viskande toner? Sveriges bästa ljudteater för surroundljud, Audiorama, fyller ett år och passar på att uruppföra Jens Hedmans komposition ”The Beast with Two Heads”. Som en sprakande födelsedagstårta. [...] Eam är hörande. Lyssnandet avgör. Och här har scenen Audiorama i Stockholm alla förutsättningar att bli något stort.”
Mikael Strömberg. ”Högtalarorkestern.” Muzikbloggen Aftonbladet: 20 januari 2012
”’The beast with two heads’ är [...] ett välkomponerat monster som är både fågel, fisk och mittemellan. [...] När de två delarna sedan fogas ihop bryts illusionen av att plötsligt befinna sig mitt ute i naturen, där ett åskväder drar in och klangerna regnar ner ur Audioramas ljudkrona. Verket blir samtidigt mer koncentrerat, ljuden tätare och händelseförloppet mer intensivt. Som helhet kanske också något rörigare, men ändå en snyggt sammansmält hyllning till två estetiskt olika skolor”
Johanna Paulsson. ”Audiorama 1 år! Konsert och kalas på Audiorama, Stockholm.” Dagens Nyheter 23 januari 2012